Men nej

Okej! Ja vad gjorde jag idag? Skola. Jag avskyr att gå till skolan..Särskilt när man får en dålig start på dagen och går i en skola som man vantrivs i. Men vad har jag gjort resten av dagen? Spelat satan i gatan. 
Vad är resten av veckans roligheter då? Imorgon ska jag äta med Martin och Becka och sen ska dom sova hos mig! Och på lördag så ska jag vara med Katty! 
Här kommer ett mycket intressant inlägg från Smärtans blogg ni vet bartis.blogg.se. 
Inlägget handlar om sexualitet: 
Idag talade jag med en klasskompis om sexualitet och kön.
Denna person hävdade att det bara finns tre sexualiteter; homo-, hetero- och bisexualitet.
Jag tycker att det är ett väldigt märkligt sätt att se på sexualitet, varför är det så självklart att det är kön som ska vara den viktigaste faktorn när man tänker på sexualitet.
En 20-årig heterosexuell man tänder t ex på kvinnor, men det säger ju väldigt lite egentligen, eftersom han antagligen bara tänder på kvinnor inom ett visst åldersspann, samt med vissa utseendemässiga och personlighetsmässiga atribut.
Varför ska det då vara könet som är det viktigaste, det centrala? Varför inte åldern, personligheten, utseendet? Sedan så finns det ju många andra sexualiteter, typ asexualitet och pansexualitet.
Jag är ju varken bi, homo eller hetero. Jag är ingenting. En viss klasskompis påstod då att jag var asexuell, men det stämmer inte heller. Jag har förmåga att känna attraktion, men jag binder mig inte vid kön.
Jag attraheras av engagerade människor. Engagemang är den centrala faktorn för min attraktion. De kan vara män, kvinnor, transpersoner eller vad som helst, men de måste  brinna för någonting. Sedan finns det andra faktorer också, typ ålder och intelligens, men det är just deras förmåga att lägga ned sin själ i något som måste finnas där.
Och nej, det innebär inte att jag ser ned på oengagerade människor eller är attraherad av alla med ett engagemang, lika lite som homosexuella föraktar människor av det motsatta könet eller är attraherade av alla av sitt eget kön.
Jag antar att det kvalificerar mig till någon slags pansexualitet, men jag känner inte att jag måste kalla mig någonting alls på den punkten faktiskt.
Ha det gött igelkött!

Och en bildbomb på dom kamraterna som jag känner för att sakna just nu. 



Onödigt

Ett onödigt inlägg men samtidigt inte. 
Jag har inget att säga precis.. Förutom att ni kan besöka två av mina kamraters bloggar: http://skoldsisters.devote.se/ och http://charlotteandersson.bloggplatsen.se/ 
Och Anonym: Du har fått svar angående din fråga om min nya tatuering :) 
Ett onödigt inlägg behöver en onödigt gammal bild. 

Det könsneutrala plagget

Dags att skaffa barn? Hur ska du klä ditt barn? Pojke blått? Flicka rosa? 
Jag både Jobbar och älskar barn och en del av mina kompisar är också intresserade av barnuppfostran osv. 
I alla fall/iallafall (?) så pratar jag och kamrater rätt ofta om "rätt och fel" när man ska bilda familj. 
Ska man klä sina barn könsneutralt? Många genus mammor får mycket skit av samhället när det kommer ut att dom klär sina barn könsneutralt. Det är ju förståeligt eftersom att vi präglas av vårt samhälle och i vårt samhälle har vi normer som säger åt oss hur vi ska se ut,tänka och bete´ oss beroende på vårt kön osv. Vårt samhälle säger ju att man "förvirrar" sina barn genom att dra till med metoder som könsneutrala leksaker, kläder osv. så inte så konstigt att det är många som är emot könsneutrala saker eftersom att man ända sedan man var liten fått i sig vad som är vad och hur det ska vara. 
Nu kanske några som läser som inte känner mig undrar vad jag tycker och tänker kring allt det här. Hur hade jag tänkt att klä mina barn? Ja det ska ni få svar på.
Vad jag tycker: Jag har inget emot dom mammor som väljer att klä sina barn könsneutralt och jag förstår varför dom gör det och hur dom tänker. Jag tycker inte att det är fel att klä sina barn efter normerna så länge man förklarar för sina barn att ja lillebror kan ha dina gamla klänningar eller ja lillasyster får klä ut sig till pirat. 
Hur jag ska klä mina barn: Jag tänker klä mina barn i alla dom kläder som jag och min bror har haft, som släkten och mamma kommer att köpa för att själv slippa tänka för mycket när jag går omkring i affärerna och försöker handla. Om jag först får en flicka och om hon då mest får "flickkläder" av alla så får hennes framtida lillebror ha dom sen ändå För mig är kläder bara kläder och ja min pojke kommer att ha klänning på sig om jag kommer att ha någon klänning i rättstorlek just då. När mina barn börjar på dagis och börjar bli medvetna om att majoriteten av dom andra ungarna klär sig i "rätt" kläder, och börjar prata med det om mig så kommer jag förklara för dom hela tiden att kläder och utseende inte spelar någon roll och blablablablablablablabla. 
Jag tänker ju också sy en himla massa plagg till dom! I 9an på syslöjden så var vi tvugna att göra ett klädesplagg och då bestämde jag mig för att göra ett litet barnplagg som jag kallar för "det könsneutrala plagget" mitt första barn oavsett pojke eller flicka kommer att ha på sig den och med åren så kommer dom att ha flera stycken! Ja det är blommor på den och en del av er tänker säkert "men hallå det är som att klä sin son som en flicka" ...Vilken fåntratt kom på att blommor bara var för flickor? och varför ska det spela någon roll?iallafall/i alla fall här ser ni hur det könsneutrala plagget ser ut. 
Lite byxor,lite klänning,lite finklätt och lite vardag. Sammanfattning: Allt i ett och samma plagg. Men framförallt: BEKVÄMT och lätt att röra sig i. 

HEJ DÅ.