Vänskap och relationer

Redan en ny dag! Idag så åker jag till Torekov och umgås med lovely Märta fram till på onsdag då vi tillsammans tar tåget till Malmö! 
 
Nu tänkte jag skriva om "vänskap och relationer" då det är något som jag tänker mycket på om dagarna särskilt nu under graviditeten. Som gravid så är det inte ovanligt att man känner sig ensam, jag personligen har känt att det här är något jag går igenom själv vilket inte är så konstigt för ingen som inte varit gravid kan sätta sig in i en gravid persons situation, tankar och känslor, inte ens partnern om man har någon. Det är en stor omställning både fysiskt och psykiskt och man behöver allt stöd man kan få även ifall man kanske inte alltid kan hänga med och göra allt som andra kan, men man vill i alla fall inte känna sig utesluten. Jag känner att min graviditet bevisat för mig vem som ställer upp och bryr sig och vem som inte gör det. Jag har fått be nästan alla mina vänner att göra något med mig vilket bara det känns tragiskt, vem vill behöva be om att folk ska ställa upp för en. kontakten till dem som är mina vänner är totalt förändrad och lär förbli förändrad. Jag har gått från fullbokad till att få be om kontakt. Vänner som inte visar intresse för mig särskilt under min graviditet behöver  inte göra det när barnet är fött heller, dem kan inte förvänta sig att få umgås med det här barnet. 
Nu ska jag sova! Jag vill ju inte missa tåget. 

HG

Känner hur HGn (hyperemesis gravidarum) kommer tillbaka. Har mått illa på kvällarna men kunnat hålla kräkningarna borta utan medicin. Men igår så gick det inte och natten var helt fruktansvärd, nu har jag så jävla ont i magsäcken, halsen och i magmusklerna. Har varit vaken hela natten och gick upp vid 4 på morgonen med enorma magsmärtor. Bebisen verkar inte bry sig så mycket, ligger bara och rör sig och sparkas som vanligt vilket gör väldigt ont beroende på var den sparkar nu när min kropp känns helt mörbultad.